Ni kikar fortfarande in här, ser jag..;)
Ja, vem vet...?
Kanske står det något av värde här en dag..
Kram
Kanske står det något av värde här en dag..
Kram
Hej på er!
Mitt i natten, i vanlig ordning, sitter jag och författar årets sista blogginlägg.
Jag är rätt säker på att jag ska avsluta denna blogg, då jag aldrig får kommentarer eller respons av er läsare. Jag vet ju att den läses, men inte så att nån vill ge sig till känna.
Året 2011 har varit ett långt år, med många tragiska händelser, och samtidigt ett av de bästa åren någonsin, pga just sina händelser..
Man kan välja hur man vill se på saker, om man vill se dem i svart eller vitt, och jag väljer att se på det mesta med halvslutna ögon i förstoringsglas.
Vissa saker passerar mig förbi, vissa dröjer sig kvar, men allt påverkar den jag är idag.
Jag känner en enorm tacksamhet för de vänner jag har, som verkligen finns där och som ger/tar. Jag skattar mig lycklig över dem, det är få förunnat att ha så fina omkring sig.
Samtidigt har jag blivit varse om vilka som finns där bara på ytan, vilka som suger energi av mig och som inte ger mig något utbyte alls.
De har tyvärr sorterats bort, för att ge mer plats och energi till dem som förtjänar det.
Många händelser detta år har fått mig att le, saker jag aldrig kommer glömma har hänt, många saker har också fått mig att gråta, detta var nog året jag grät flest tårar.
Framtiden är min, att göra vad jag vill med. Gårdagen har varit, och jag går stärkt ut i livet, med nya mål, nya drömmar, nya insikter, fina vänner och ett bräckligt, med en ständigt växande jag-är-värd-att-finnas-känsla.
Må lyckan skina mot er alla, lev väl och ta hand om varandra!!
Kram Ida.
Jag är rätt säker på att jag ska avsluta denna blogg, då jag aldrig får kommentarer eller respons av er läsare. Jag vet ju att den läses, men inte så att nån vill ge sig till känna.
Året 2011 har varit ett långt år, med många tragiska händelser, och samtidigt ett av de bästa åren någonsin, pga just sina händelser..
Man kan välja hur man vill se på saker, om man vill se dem i svart eller vitt, och jag väljer att se på det mesta med halvslutna ögon i förstoringsglas.
Vissa saker passerar mig förbi, vissa dröjer sig kvar, men allt påverkar den jag är idag.
Jag känner en enorm tacksamhet för de vänner jag har, som verkligen finns där och som ger/tar. Jag skattar mig lycklig över dem, det är få förunnat att ha så fina omkring sig.
Samtidigt har jag blivit varse om vilka som finns där bara på ytan, vilka som suger energi av mig och som inte ger mig något utbyte alls.
De har tyvärr sorterats bort, för att ge mer plats och energi till dem som förtjänar det.
Många händelser detta år har fått mig att le, saker jag aldrig kommer glömma har hänt, många saker har också fått mig att gråta, detta var nog året jag grät flest tårar.
Framtiden är min, att göra vad jag vill med. Gårdagen har varit, och jag går stärkt ut i livet, med nya mål, nya drömmar, nya insikter, fina vänner och ett bräckligt, med en ständigt växande jag-är-värd-att-finnas-känsla.
Må lyckan skina mot er alla, lev väl och ta hand om varandra!!
Kram Ida.
Ett litet steg för mänskligheten...
..ett stort steg för mig! :)
Idag har jag utmanat mig själv (enl. råd från min psykolog) med att åka själv till stan, lämna vinterdäck och så var jag in en sväng på Dollarstore. Det hela gick nästan perfekt, förutom mitt lilla Sobrilintag.
Jag lyckades hitta födelsedagspresent, tre mössor med dödskallar på till killarna, lite hygienartiklar och två sjalar till mig själv och ett par nit-tights. Sen "råkade" det följa med tre tomtar hem också, jag som är emot tidig julskyltning, men dessa kunde jag inte motstå.
Då jag var klar på Dollar, tankat bilen, så smsade jag min moster och åkte dit på överraskningsfrämmande (hon fyllde år), så hon fick en liten present och jag fick kramar, träffa saknade människor och ännu en utmaning i att befinna mig i en trerummare med 15 personer. Det gick bra medans vi åt ( ja, jag blev bjuden på middag, tacos, och kaffe och tårta) men sen blev jag tvungen att åka, jag kände hur det började snöras åt i halsen igen, trots att jag var bland trygga personer.
Jag är stolt över min prestation, och försöker att inte tänka på att jag fick avbryta lite tidigare än jag tänkt.
Myrsteg åt rätt håll.
Nästa besök hos ps.dr ska jag inleda KBT-behandling för lite olika saker som behöver tas omhand i mitt liv.
Det börjar bli lite utlämnande inlägg i denna blogg, men jag känner som så - det är rätt få läsare, och de som läser gör det nog av intresse och välvilja, och jag kan stå för vad jag går igenom, det är V A N L I G A R E än man tror med utmattningsdepression med ångest och panikångestattacker.
Ett råd till er alla, från en som är mitt uppi det:
* Sov mer än 2 timmar/natt. Gärna 6-8 timmar. Du anar inte hur sömnbrist under lång tid påverkar kroppen negativt.
* Våga prata.
* Stressa ner och lyssna på din kropp.
* Var uppmärksam på din omgivning, dina närmaste. Tycker du att någon börjar uppträda ofokuserat, stressar för mycket, eller verkar rastlös och orolig - var inte rädd för att fråga denna person hur den mår.
Kanske är det du som hjälper denna människa till att må lite bättre.
Idag har jag utmanat mig själv (enl. råd från min psykolog) med att åka själv till stan, lämna vinterdäck och så var jag in en sväng på Dollarstore. Det hela gick nästan perfekt, förutom mitt lilla Sobrilintag.
Jag lyckades hitta födelsedagspresent, tre mössor med dödskallar på till killarna, lite hygienartiklar och två sjalar till mig själv och ett par nit-tights. Sen "råkade" det följa med tre tomtar hem också, jag som är emot tidig julskyltning, men dessa kunde jag inte motstå.
Då jag var klar på Dollar, tankat bilen, så smsade jag min moster och åkte dit på överraskningsfrämmande (hon fyllde år), så hon fick en liten present och jag fick kramar, träffa saknade människor och ännu en utmaning i att befinna mig i en trerummare med 15 personer. Det gick bra medans vi åt ( ja, jag blev bjuden på middag, tacos, och kaffe och tårta) men sen blev jag tvungen att åka, jag kände hur det började snöras åt i halsen igen, trots att jag var bland trygga personer.
Jag är stolt över min prestation, och försöker att inte tänka på att jag fick avbryta lite tidigare än jag tänkt.
Myrsteg åt rätt håll.
Nästa besök hos ps.dr ska jag inleda KBT-behandling för lite olika saker som behöver tas omhand i mitt liv.
Det börjar bli lite utlämnande inlägg i denna blogg, men jag känner som så - det är rätt få läsare, och de som läser gör det nog av intresse och välvilja, och jag kan stå för vad jag går igenom, det är V A N L I G A R E än man tror med utmattningsdepression med ångest och panikångestattacker.
Ett råd till er alla, från en som är mitt uppi det:
* Sov mer än 2 timmar/natt. Gärna 6-8 timmar. Du anar inte hur sömnbrist under lång tid påverkar kroppen negativt.
* Våga prata.
* Stressa ner och lyssna på din kropp.
* Var uppmärksam på din omgivning, dina närmaste. Tycker du att någon börjar uppträda ofokuserat, stressar för mycket, eller verkar rastlös och orolig - var inte rädd för att fråga denna person hur den mår.
Kanske är det du som hjälper denna människa till att må lite bättre.
Uga uga sommarstuga
Datahaveri, griniga ungar, skruttig Ludde, konflikter med Ludde, trött mamma, ensam mamma, stökigt och skräpigt hus, regn och rusk, en mage helt ur balans...
Listan kan göras lång idag.
Finns dock diamanter i all lervälling, som lyser upp mitt liv. :)
Listan kan göras lång idag.
Finns dock diamanter i all lervälling, som lyser upp mitt liv. :)
Va faan vare som hände..?
Har gått på promenad idag, sen hem och rensat ur hängrännorna på baksidan, sköljt ur dem med vattenslang och rensat rören som rinner under marken ut i diket...
Hmm, vart kom den energin ifrån?
Och snälla, säg att det inte bara är tillfälligt. Jag orkar inte må dåligt mera nu.
Hmm, vart kom den energin ifrån?
Och snälla, säg att det inte bara är tillfälligt. Jag orkar inte må dåligt mera nu.
Plötsligt händer det..
Ja, så är det. :)
Dagens "Plötsligt så händer det"- händelse var en utbetalning på hela föregående månads sjukpenning, som jag egentligen inte skulle få förrän slutet på oktober, då arbetsgivaren inte skickat in uppgifter eller informerat mig om att jag kunde sköta det hela via internet.
Så, idag blev en bra dag, trots allt.
Jag är så sanslöst trött nu för tiden, om det är medicinerna eller inte, vet jag ej. Det svider bakom ögonlocken, huvudet värker och jag går konstant omkring och gäspar.
Det får vara så, just nu.
Fick en härlig kram idag, som värmde enormt. TACK SÅ MYCKET!! ♥
Små, små saker kan betyda så mycket ibland.
Dagens "Plötsligt så händer det"- händelse var en utbetalning på hela föregående månads sjukpenning, som jag egentligen inte skulle få förrän slutet på oktober, då arbetsgivaren inte skickat in uppgifter eller informerat mig om att jag kunde sköta det hela via internet.
Så, idag blev en bra dag, trots allt.
Jag är så sanslöst trött nu för tiden, om det är medicinerna eller inte, vet jag ej. Det svider bakom ögonlocken, huvudet värker och jag går konstant omkring och gäspar.
Det får vara så, just nu.
Fick en härlig kram idag, som värmde enormt. TACK SÅ MYCKET!! ♥
Små, små saker kan betyda så mycket ibland.
Testing testing..
Jag har utsatt mig för testning nu.
Är gräsänka sen onsdagmorgon, till i morgon em, vilket innebär att jag är helt själv, utan support och stöd. ( Mor och far är i Grekland).
Och jag lever, än så länge.
Tog dock Sobril i natt nått tag, då hjärnspökena höll på att ta livet av mig, men det har gått över förväntan.
Ikväll har jag agerat cross. Ludde klär på sig crosskläder (täckjacka med luva, som liknar en hjälm), klättrar upp på min rygg och kickstartar igång mig, för att sedan sitta och "bööörna" som bara sjutton... :D
Det hela tog dock slut då han fick för sig att tanka crossen, med ett stort glas kallvatten!!
Är gräsänka sen onsdagmorgon, till i morgon em, vilket innebär att jag är helt själv, utan support och stöd. ( Mor och far är i Grekland).
Och jag lever, än så länge.
Tog dock Sobril i natt nått tag, då hjärnspökena höll på att ta livet av mig, men det har gått över förväntan.
Ikväll har jag agerat cross. Ludde klär på sig crosskläder (täckjacka med luva, som liknar en hjälm), klättrar upp på min rygg och kickstartar igång mig, för att sedan sitta och "bööörna" som bara sjutton... :D
Det hela tog dock slut då han fick för sig att tanka crossen, med ett stort glas kallvatten!!
Snorsexig.
Var på återbesök hos läkaren idag.
6 veckor till med vila ordinerades, medicinen höjdes och även en remiss gick iväg.
Diagnosen har nu ändrats lite, från panikångest till utmattningsdepression med ångestsymtom.
Han ville även skriva ut någon form av sömnhjälpmedel, men jag tackade nej. Jag vill inte gå omkring på dagarna och vara groggy i hjärnan, då jag har tre barn som skall tas omhand om.
Då får jag hellre försöka förlita mig på att medicinerna gör att jag törs somna utan att vara rädd att inte vakna mer.
Detta blev ett utlämnande inlägg. Men, detta är tyvärr min vardag idag.
6 veckor till med vila ordinerades, medicinen höjdes och även en remiss gick iväg.
Diagnosen har nu ändrats lite, från panikångest till utmattningsdepression med ångestsymtom.
Han ville även skriva ut någon form av sömnhjälpmedel, men jag tackade nej. Jag vill inte gå omkring på dagarna och vara groggy i hjärnan, då jag har tre barn som skall tas omhand om.
Då får jag hellre försöka förlita mig på att medicinerna gör att jag törs somna utan att vara rädd att inte vakna mer.
Detta blev ett utlämnande inlägg. Men, detta är tyvärr min vardag idag.
Reflections...
Nytagen bild på mig.
Man ser inte att jag är sjuk.
Jag önskar insidan kunde bli lika som utsidan...
Vad andra tror och vad jag vet.
Har ägnat kvällen åt eftertanke.
De som känner mig, vet att jag är en glad person, med mycket humor (säregen i mitt slag, jag vet), mycket värme, kärlek, nära till skratt och tårar, empatisk och sympatisk, ställer upp mer för andra än jag borde, "dumsnäll" och ja, helt klart en människa som trivs, är nöjd och stolt över det hon åstadkommit.
Den människan sover.
Istället finns människan som misstror, känner sig ensam, vantrivs, är rädd och ensam, skäms, egoistisk, kall och tårfylld.
Tro mig, ingen mer än jag, vill att den första Ida ska vakna, och ersätta denna cyniska, ironiska, bittra Ida som finns idag.
Vägen dit har jag/vi ännu inte funnit, men jag vet, att genom att hålla dig/er borta, av rädsla för ev utbrott och mördande blickar, göder bitterfittan, som gottar sig, medans den andra Idan försvinner längre och längre bort.
Jag behöver kärlek.
De som känner mig, vet att jag är en glad person, med mycket humor (säregen i mitt slag, jag vet), mycket värme, kärlek, nära till skratt och tårar, empatisk och sympatisk, ställer upp mer för andra än jag borde, "dumsnäll" och ja, helt klart en människa som trivs, är nöjd och stolt över det hon åstadkommit.
Den människan sover.
Istället finns människan som misstror, känner sig ensam, vantrivs, är rädd och ensam, skäms, egoistisk, kall och tårfylld.
Tro mig, ingen mer än jag, vill att den första Ida ska vakna, och ersätta denna cyniska, ironiska, bittra Ida som finns idag.
Vägen dit har jag/vi ännu inte funnit, men jag vet, att genom att hålla dig/er borta, av rädsla för ev utbrott och mördande blickar, göder bitterfittan, som gottar sig, medans den andra Idan försvinner längre och längre bort.
Jag behöver kärlek.
Djävulens påfund
Det jag går igenom nu, är nog djävulens påfund.
Men - det som inte dödar, det härdar. / Okänd profet.
Men - det som inte dödar, det härdar. / Okänd profet.
Ork
Hemma efter sjukhusvistelse med övernattning.
Det här är inte skoj längre.
Det här är inte skoj längre.
Uslaste lilla jag..
Lovade barnen guld och gröna skogar idag.
Vi åkte till vårt badparadis, med välfylld kylväska och leksaker, lyckades även "lura" med oss sällskap dit.
Väl framme, så börjar mamman må tjyvens.
Efter ca en halvtimme, var det bara att ge upp, packa ihop alla saker och åka till farfar där M höll till.
Han tog barnen och jag vinglade mig iväg på E4 till HC, där jag fick komma in direkt.
Akutrummet.
Svårt att andas, ont i bröstet, yr, yr, yr och svimfärdig. Feber oxå.
Alla prover u.a. Förutom temp och sänka.
Så just nu, är jag hemma, med order om att komma ner igen, om jag blir sämre, och barnen får vara med M hos farfar och lyssna på en massa bilskrål.
Har då fruktansvärt dåligt samvete emot dem, men samtidigt, så orkar jag inte med dem heller just nu. Ska lägga mig och vila nu..
Vi åkte till vårt badparadis, med välfylld kylväska och leksaker, lyckades även "lura" med oss sällskap dit.
Väl framme, så börjar mamman må tjyvens.
Efter ca en halvtimme, var det bara att ge upp, packa ihop alla saker och åka till farfar där M höll till.
Han tog barnen och jag vinglade mig iväg på E4 till HC, där jag fick komma in direkt.
Akutrummet.
Svårt att andas, ont i bröstet, yr, yr, yr och svimfärdig. Feber oxå.
Alla prover u.a. Förutom temp och sänka.
Så just nu, är jag hemma, med order om att komma ner igen, om jag blir sämre, och barnen får vara med M hos farfar och lyssna på en massa bilskrål.
Har då fruktansvärt dåligt samvete emot dem, men samtidigt, så orkar jag inte med dem heller just nu. Ska lägga mig och vila nu..
Ett kort avbrott i sommarhettan
Ibland vaknar man upp ur drömmarnas värld.
Som när man ska på magnetröntgen i morgon, och på lungröntgen om två veckor.
Vill bara vara frisk!
Som när man ska på magnetröntgen i morgon, och på lungröntgen om två veckor.
Vill bara vara frisk!
Lycka
Jag vill bara säga, att jag har bland de finaste, goaste vänner man kan ha..
I love you!
Vad vore jag utan er?
Tack, för att ni finns, för att ni lyfter mig, för att ni förstår mig, för att ni orkar med mig.
Mitt hjärta är alldeles varmt av kärlek till er.
I love you!
Vad vore jag utan er?
Tack, för att ni finns, för att ni lyfter mig, för att ni förstår mig, för att ni orkar med mig.
Mitt hjärta är alldeles varmt av kärlek till er.
Spontanitet
..är något som är en brist hos många, inklusiva, tyvärr, mig själv.
Därför blev jag så glad idag, då grannarna ville att vi skulle komma till deras sommarstuga ikväll, och fika.
Barnen saknade våra barn, och de leker ju så rackarns bra, så vi åkte dit.
Blev bjudna på kaffe med dopp, och barnen på popcorn och klubba.
Så mysigt, så lugnt, så trevligt och så...spontant.
Om bara mitt bröst kunde förstå ordet lugn också.
Det har nu dummat sig sen i lördags natt, det släpper inte riktigt.
Jag får nog bita i det sura och ringa ner på HC i morgon, törs ju inte vara utan övervakning mer än en eller ett par timmar, är så rackarns rädd att något ska hända då jag är själv med barnen.
Och jag känner mig alldeles matt och slut på ork oxå, för att inte säga att tålamodet är obefintligt.
Är nog bara rädd för vad jag ska få höra av dr, därför jag inte åker in..:(
Lev och njut, ni som kan.
Därför blev jag så glad idag, då grannarna ville att vi skulle komma till deras sommarstuga ikväll, och fika.
Barnen saknade våra barn, och de leker ju så rackarns bra, så vi åkte dit.
Blev bjudna på kaffe med dopp, och barnen på popcorn och klubba.
Så mysigt, så lugnt, så trevligt och så...spontant.
Om bara mitt bröst kunde förstå ordet lugn också.
Det har nu dummat sig sen i lördags natt, det släpper inte riktigt.
Jag får nog bita i det sura och ringa ner på HC i morgon, törs ju inte vara utan övervakning mer än en eller ett par timmar, är så rackarns rädd att något ska hända då jag är själv med barnen.
Och jag känner mig alldeles matt och slut på ork oxå, för att inte säga att tålamodet är obefintligt.
Är nog bara rädd för vad jag ska få höra av dr, därför jag inte åker in..:(
Lev och njut, ni som kan.
A day to remember..
Idag har det hänt massor.
En snabb summering kan låta ungefär såhär:
* in med mina glasögon och M´s mobil på lagning
* "social-tränade" barnen genom att ta en fika på Fyren, mitt i semestertider
* fyndade skor, örhängen och halsband till mamman
* utökade "sociala träningen" med att dra in hela familjen på Ombonat, där bl.a tryfflar från Åre Chokladfabrik och denna underbara skapelse fick följa med hem
* hämtade mina glasögon, hela familjen testade lite nya, och sen inhandlades ett nytt modem, då det gamla verkar fått sig en mindre stöt (åskfaan)
* käkade glass
* for ut till svärmor, där vi fick middag, gick på loppis och barnen åkte 4hjuling, många hundra varv
* åkte till M´s syster för att hämta våra barn (som åkte med farmor dit i hennes hästbuss), men det hela slutade i att två barn följde med farmor hem och sov, det tredje sov hos mormor och morfar, vi är 3 flytvästar rikare, 8 böcklingar mättare och helt i ohappa barnfria ikväll..
Som det kan bli.. :)
En snabb summering kan låta ungefär såhär:
* in med mina glasögon och M´s mobil på lagning
* "social-tränade" barnen genom att ta en fika på Fyren, mitt i semestertider
* fyndade skor, örhängen och halsband till mamman
* utökade "sociala träningen" med att dra in hela familjen på Ombonat, där bl.a tryfflar från Åre Chokladfabrik och denna underbara skapelse fick följa med hem
* hämtade mina glasögon, hela familjen testade lite nya, och sen inhandlades ett nytt modem, då det gamla verkar fått sig en mindre stöt (åskfaan)
* käkade glass
* for ut till svärmor, där vi fick middag, gick på loppis och barnen åkte 4hjuling, många hundra varv
* åkte till M´s syster för att hämta våra barn (som åkte med farmor dit i hennes hästbuss), men det hela slutade i att två barn följde med farmor hem och sov, det tredje sov hos mormor och morfar, vi är 3 flytvästar rikare, 8 böcklingar mättare och helt i ohappa barnfria ikväll..
Som det kan bli.. :)
If the lies don´t touch you, the truth will...
Sunrise..
Sitter och ser soluppgången just nu.. Magiskt vacker.
Men varför sover jag inte...?
Jo, för att när jag kom hem, eller det började innan jag kom hem (skjutsade hem folk inatt som varit på återvändarfest) så böjrade jag känna mig "konstig", dvs matt i benen, yr, "pulsig", illamående och småstickningar i bröstet.. Känner mig lite "utanför min egen kropp", eller hur man ska beskriva det hela..
Om det är pga för stort kaffeintag under kvällen, sömnbehov (fast jag känner mig inte ett dugg trött) eller om det är hjärtat som spökar, har jag inte en aning om..
Vet bara att det är fruktansvärt obehagligt, och jag överväger att ringa 1177 snart, om det inte ger med sig.. (har tagit lite extra medicin, för att se om det släpper).
Sitter och skakar av adrenalinpåslag just nu, så sova är inte att tänka på, därav ett nattligt/morgonligt? blogginlägg utan substans, men det får mig att tänka på något annat just för tillfället iaf, istället för att sitta och räkna pulsslag..
Hoppas ni ALDRIG behöver ha problem med hjärtat.
Är så rädd för att somna varje kväll, av rädslan att inte vakna upp mer och se mina älskade små barn.
Jag misstänker att det är därför jag är nattuggla, av rädsla..
( lånad från Google)
If I die before I wake,
I pray the Lord my soul to take.
If you miss me when I´m gone
just think that I´ve gone home.
I´m free and in no more pain,
and you will see me again.
Whenever you close your eyes and feel the sun in your face -
that´s just me, kissing your eyelids and giving you a warm embrace.
I´ll keep you in my mind and heart,
just know I loved you from the start.
Live your life as you were to die tomorrow
play, laugh, love, feel no sorrow.
Whenever troubles may come down your way,
hold your head high and sweap them away.
You can do everyting that you set your mind upon
I´ll stand behind and catch you if you fall down.
Try again, with the same spirit in mind,
I´m always one step behind.
I love you, more than yesterday and less than tomorrow
Remember the time we have here is borrowed.
/Ida 2011-07-17
Men varför sover jag inte...?
Jo, för att när jag kom hem, eller det började innan jag kom hem (skjutsade hem folk inatt som varit på återvändarfest) så böjrade jag känna mig "konstig", dvs matt i benen, yr, "pulsig", illamående och småstickningar i bröstet.. Känner mig lite "utanför min egen kropp", eller hur man ska beskriva det hela..
Om det är pga för stort kaffeintag under kvällen, sömnbehov (fast jag känner mig inte ett dugg trött) eller om det är hjärtat som spökar, har jag inte en aning om..
Vet bara att det är fruktansvärt obehagligt, och jag överväger att ringa 1177 snart, om det inte ger med sig.. (har tagit lite extra medicin, för att se om det släpper).
Sitter och skakar av adrenalinpåslag just nu, så sova är inte att tänka på, därav ett nattligt/morgonligt? blogginlägg utan substans, men det får mig att tänka på något annat just för tillfället iaf, istället för att sitta och räkna pulsslag..
Hoppas ni ALDRIG behöver ha problem med hjärtat.
Är så rädd för att somna varje kväll, av rädslan att inte vakna upp mer och se mina älskade små barn.
Jag misstänker att det är därför jag är nattuggla, av rädsla..
( lånad från Google)
If I die before I wake,
I pray the Lord my soul to take.
If you miss me when I´m gone
just think that I´ve gone home.
I´m free and in no more pain,
and you will see me again.
Whenever you close your eyes and feel the sun in your face -
that´s just me, kissing your eyelids and giving you a warm embrace.
I´ll keep you in my mind and heart,
just know I loved you from the start.
Live your life as you were to die tomorrow
play, laugh, love, feel no sorrow.
Whenever troubles may come down your way,
hold your head high and sweap them away.
You can do everyting that you set your mind upon
I´ll stand behind and catch you if you fall down.
Try again, with the same spirit in mind,
I´m always one step behind.
I love you, more than yesterday and less than tomorrow
Remember the time we have here is borrowed.
/Ida 2011-07-17
Karmaqueen..
Var emot andra som du själv vill bli behandlad.
Man får det man ger.
Det du ger, kommer du få tillbaka, tusenfallt...
Ja, kyss mig i brasan, så många "klokord" det finns.
Jag kan då säga, att de stämmer inte ett dugg.
Jag ställer upp alltför mycket, finns tillgänglig, ett samtal bort, ger av mig själv och min tid, hjälper, hämtar, skjutsar, ger fina komplimanger från hjärtat, försöker sprida min "godhet"..
Får jag något tillbaka..?
Skulle inte tro det, va!
Folk äter middagar, har vinkvällar, åker på roligheter, umgås och barn skrattar och leker.
Den där Ida, ja henne har man glömt bort. Avverkad och färdigutnyttjad.
Please, prove me wrong here..
Förlåt för alla ord, men jag är bara tvungen att vräka ur mig lite. Man duger, då någon är i nöd, sen i "goda tider" är man osynlig.
Javisst, jag är inte den bästa att höra av mig, men pga min jäkla sjukdom, så blir man isolerad, man tar sig inte för att ringa, fast man brinner för att umgås, man får bristande självkänsla och självförtroende och sluter sig.
Är rädd att jag kommer hamna som eremit på sluten avdelning inom ett år.
Man får det man ger.
Det du ger, kommer du få tillbaka, tusenfallt...
Ja, kyss mig i brasan, så många "klokord" det finns.
Jag kan då säga, att de stämmer inte ett dugg.
Jag ställer upp alltför mycket, finns tillgänglig, ett samtal bort, ger av mig själv och min tid, hjälper, hämtar, skjutsar, ger fina komplimanger från hjärtat, försöker sprida min "godhet"..
Får jag något tillbaka..?
Skulle inte tro det, va!
Folk äter middagar, har vinkvällar, åker på roligheter, umgås och barn skrattar och leker.
Den där Ida, ja henne har man glömt bort. Avverkad och färdigutnyttjad.
Please, prove me wrong here..
Förlåt för alla ord, men jag är bara tvungen att vräka ur mig lite. Man duger, då någon är i nöd, sen i "goda tider" är man osynlig.
Javisst, jag är inte den bästa att höra av mig, men pga min jäkla sjukdom, så blir man isolerad, man tar sig inte för att ringa, fast man brinner för att umgås, man får bristande självkänsla och självförtroende och sluter sig.
Är rädd att jag kommer hamna som eremit på sluten avdelning inom ett år.
