Ett litet steg för mänskligheten...
..ett stort steg för mig! :)
Idag har jag utmanat mig själv (enl. råd från min psykolog) med att åka själv till stan, lämna vinterdäck och så var jag in en sväng på Dollarstore. Det hela gick nästan perfekt, förutom mitt lilla Sobrilintag.
Jag lyckades hitta födelsedagspresent, tre mössor med dödskallar på till killarna, lite hygienartiklar och två sjalar till mig själv och ett par nit-tights. Sen "råkade" det följa med tre tomtar hem också, jag som är emot tidig julskyltning, men dessa kunde jag inte motstå.
Då jag var klar på Dollar, tankat bilen, så smsade jag min moster och åkte dit på överraskningsfrämmande (hon fyllde år), så hon fick en liten present och jag fick kramar, träffa saknade människor och ännu en utmaning i att befinna mig i en trerummare med 15 personer. Det gick bra medans vi åt ( ja, jag blev bjuden på middag, tacos, och kaffe och tårta) men sen blev jag tvungen att åka, jag kände hur det började snöras åt i halsen igen, trots att jag var bland trygga personer.
Jag är stolt över min prestation, och försöker att inte tänka på att jag fick avbryta lite tidigare än jag tänkt.
Myrsteg åt rätt håll.
Nästa besök hos ps.dr ska jag inleda KBT-behandling för lite olika saker som behöver tas omhand i mitt liv.
Det börjar bli lite utlämnande inlägg i denna blogg, men jag känner som så - det är rätt få läsare, och de som läser gör det nog av intresse och välvilja, och jag kan stå för vad jag går igenom, det är V A N L I G A R E än man tror med utmattningsdepression med ångest och panikångestattacker.
Ett råd till er alla, från en som är mitt uppi det:
* Sov mer än 2 timmar/natt. Gärna 6-8 timmar. Du anar inte hur sömnbrist under lång tid påverkar kroppen negativt.
* Våga prata.
* Stressa ner och lyssna på din kropp.
* Var uppmärksam på din omgivning, dina närmaste. Tycker du att någon börjar uppträda ofokuserat, stressar för mycket, eller verkar rastlös och orolig - var inte rädd för att fråga denna person hur den mår.
Kanske är det du som hjälper denna människa till att må lite bättre.
Idag har jag utmanat mig själv (enl. råd från min psykolog) med att åka själv till stan, lämna vinterdäck och så var jag in en sväng på Dollarstore. Det hela gick nästan perfekt, förutom mitt lilla Sobrilintag.
Jag lyckades hitta födelsedagspresent, tre mössor med dödskallar på till killarna, lite hygienartiklar och två sjalar till mig själv och ett par nit-tights. Sen "råkade" det följa med tre tomtar hem också, jag som är emot tidig julskyltning, men dessa kunde jag inte motstå.
Då jag var klar på Dollar, tankat bilen, så smsade jag min moster och åkte dit på överraskningsfrämmande (hon fyllde år), så hon fick en liten present och jag fick kramar, träffa saknade människor och ännu en utmaning i att befinna mig i en trerummare med 15 personer. Det gick bra medans vi åt ( ja, jag blev bjuden på middag, tacos, och kaffe och tårta) men sen blev jag tvungen att åka, jag kände hur det började snöras åt i halsen igen, trots att jag var bland trygga personer.
Jag är stolt över min prestation, och försöker att inte tänka på att jag fick avbryta lite tidigare än jag tänkt.
Myrsteg åt rätt håll.
Nästa besök hos ps.dr ska jag inleda KBT-behandling för lite olika saker som behöver tas omhand i mitt liv.
Det börjar bli lite utlämnande inlägg i denna blogg, men jag känner som så - det är rätt få läsare, och de som läser gör det nog av intresse och välvilja, och jag kan stå för vad jag går igenom, det är V A N L I G A R E än man tror med utmattningsdepression med ångest och panikångestattacker.
Ett råd till er alla, från en som är mitt uppi det:
* Sov mer än 2 timmar/natt. Gärna 6-8 timmar. Du anar inte hur sömnbrist under lång tid påverkar kroppen negativt.
* Våga prata.
* Stressa ner och lyssna på din kropp.
* Var uppmärksam på din omgivning, dina närmaste. Tycker du att någon börjar uppträda ofokuserat, stressar för mycket, eller verkar rastlös och orolig - var inte rädd för att fråga denna person hur den mår.
Kanske är det du som hjälper denna människa till att må lite bättre.
Kommentarer
Trackback
