Hej på er!
Mitt i natten, i vanlig ordning, sitter jag och författar årets sista blogginlägg.
Jag är rätt säker på att jag ska avsluta denna blogg, då jag aldrig får kommentarer eller respons av er läsare. Jag vet ju att den läses, men inte så att nån vill ge sig till känna.
Året 2011 har varit ett långt år, med många tragiska händelser, och samtidigt ett av de bästa åren någonsin, pga just sina händelser..
Man kan välja hur man vill se på saker, om man vill se dem i svart eller vitt, och jag väljer att se på det mesta med halvslutna ögon i förstoringsglas.
Vissa saker passerar mig förbi, vissa dröjer sig kvar, men allt påverkar den jag är idag.
Jag känner en enorm tacksamhet för de vänner jag har, som verkligen finns där och som ger/tar. Jag skattar mig lycklig över dem, det är få förunnat att ha så fina omkring sig.
Samtidigt har jag blivit varse om vilka som finns där bara på ytan, vilka som suger energi av mig och som inte ger mig något utbyte alls.
De har tyvärr sorterats bort, för att ge mer plats och energi till dem som förtjänar det.
Många händelser detta år har fått mig att le, saker jag aldrig kommer glömma har hänt, många saker har också fått mig att gråta, detta var nog året jag grät flest tårar.
Framtiden är min, att göra vad jag vill med. Gårdagen har varit, och jag går stärkt ut i livet, med nya mål, nya drömmar, nya insikter, fina vänner och ett bräckligt, med en ständigt växande jag-är-värd-att-finnas-känsla.
Må lyckan skina mot er alla, lev väl och ta hand om varandra!!
Kram Ida.
Jag är rätt säker på att jag ska avsluta denna blogg, då jag aldrig får kommentarer eller respons av er läsare. Jag vet ju att den läses, men inte så att nån vill ge sig till känna.
Året 2011 har varit ett långt år, med många tragiska händelser, och samtidigt ett av de bästa åren någonsin, pga just sina händelser..
Man kan välja hur man vill se på saker, om man vill se dem i svart eller vitt, och jag väljer att se på det mesta med halvslutna ögon i förstoringsglas.
Vissa saker passerar mig förbi, vissa dröjer sig kvar, men allt påverkar den jag är idag.
Jag känner en enorm tacksamhet för de vänner jag har, som verkligen finns där och som ger/tar. Jag skattar mig lycklig över dem, det är få förunnat att ha så fina omkring sig.
Samtidigt har jag blivit varse om vilka som finns där bara på ytan, vilka som suger energi av mig och som inte ger mig något utbyte alls.
De har tyvärr sorterats bort, för att ge mer plats och energi till dem som förtjänar det.
Många händelser detta år har fått mig att le, saker jag aldrig kommer glömma har hänt, många saker har också fått mig att gråta, detta var nog året jag grät flest tårar.
Framtiden är min, att göra vad jag vill med. Gårdagen har varit, och jag går stärkt ut i livet, med nya mål, nya drömmar, nya insikter, fina vänner och ett bräckligt, med en ständigt växande jag-är-värd-att-finnas-känsla.
Må lyckan skina mot er alla, lev väl och ta hand om varandra!!
Kram Ida.
