Piratmamman

..bilden i förra inlägget, snodde jag från Blocket.
Förbjutet? Jo, kanske..

Men nu står den här i mitt vardagsrum! ;)

Å den är förbannat skön!! :D

En sån här vill jag ha..!!

Sen finns det en himla massa annat som jag oxå vill ha, men just nu skulle det vara så skönt med en sån här.


Barnen har åkt skridskor, skrev jag tidigare idag. Nu har jag hittat ett par till så Wincent kan ha när han inte kan ha dem han har nu. Har lite flyt idag.. ;)

Lääängtas!!

Kanske det vänder..?


Idag åker barnen skridskor i solskenet, mannen assisterar.
Jag är hemma och fillifjonkar (dvs, pillar mig i naveln, lyssnar på bra musik, och latar mig)
HAHA, trodde du ja!
Finns nog disk, tvätt och städning så det räcker och blir över, om man vill.. ;)

Sen ska vi iväg på lite födelsedagsfirande, och ikväll kommer kanske en efterlängtad, underbar sak att ske.. Hoppas, hoppas, hoppas!! :)

I morgon blir det födelsedagsfirande av en annan liten filur, ev en tredje filur oxå, och lite mys och pulkaåkning i Hög..


Happy days, please be here to stay!

Finns sällan något som är så skönt, som då barnen somnat, och man hör deras små snusningar i sina trygga varma sängar.

Livet, just nu, är nog till för de som orkar.

För de som brinner.

Själv ligger jag och småpyr.



Värk och seghet gör att hela min uppenbarelse utstrålar negativitet.
Tyvärr.



Idag har jag förvånat en del, med att säga som jag tycker, stå för mina ord och handlingar, och varit galet rak och ärlig.
Fast, om jag inte kan vara det, vem är jag då?
Jag är ju jag, enbart om jag kan försvara mina egna känslor.
Det är ju de som gör mig till den jag är.


Jag är så fruktansvärt tacksam över att ha så många fina människor i min närhet, som bryr sig om mig, och försöker hjälpa.
De som inte ser längre än till sin egen egoism - fine, let´s not be friends.

Äkta vänskap är att ge och att ta.
Och gudarna vet, att JAG ger, mer än jag någonsin får tillbaka många gånger.
Jag vill för många för väl.
Sen, så får man tystnad och tillbakadragenhet tillbaka.
Varför är det så svårt för många att ge lite tillbaka..?
Vad förlorar man på att visa empati och sympati..?

Jag ska klura lite på detta.

Saknar all ork, all lust, all vilja, all gnista.


Det enda jag har, är vetskapen om saknaden.




Serotoninfattig.



Stora beslut. Små steg.
Små hinder. Stora, jobbiga steg.


Damn!

Ni gamla läsare kanske minns att jag jobbade palliativt förra året, ungefär runt den här tiden..?
För er nya, så en kort uppdate: Jag satt hemma hos en man, som fått sin slutdiagnos och ville få avsluta sitt liv i hemmet. Hemtjänsten och palliativa gruppen hjälper till att låta det bli möjligt, och jag blev utvald till denna man, eller vald av honom.

I allafall, hans jordeliv slutade på morgonen den 2/1-10 och jag var där och satt hos honom. Det var mkt fint och fridfullt, och han slapp alla sina hemska smärtor och for iväg mot soluppgången på din HD. Ja, hans sista önskan i livet, var att få köra HD runt Australien.

Nu till saken, häromkvällen kände jag mig enormt rastlös, och kunde absolut INTE sova.
På datorn hände inget, och på tv´n heller ingenting.
Men hur det än var, så fick jag för mig att kolla på nån standup-komiker på Tv4Komedi.
Blev alldeles iskall, då jag satt där, och kunde inte förstå varför.
Men så slog det mig, då jag kollade mobilen.
Datumet var den 2/1-11 och standup-komikern hade gjort en show av att resa genom Australien, på just en mc, och göra små, korta stopp lite här och där och uppträda.
Jag började storgråta, och vet ännu inte vad jag ska tro.

Vad är sammanträffandet, att de kör en sån komediserie med det innehållet, just den natten, just det datumet, om det inte är så att mannen jag fanns hos för ett år sen, har något att säga mig...?

Ja, jag förstår inte än..

Men tack, snälla underbara, för att jag fick dela dina sista timmar med dig, och för alla skratt du trots allt gav mig.
Du finns i mitt hjärta. ♥

Jag vet inte om det är vintertrötthet som slagit till med stor kraft, eller om det är en försämring i sjukdomen, som gör att jag nu är tröttare än någonsin.

Kaffet kokar och apelsinerna äts, vitaminerna ät och medicinerna tas, men jag känner ingen skillnad.

Jag önskar att jag hade orken att börja sluta med socker/bröd/pasta som jag oxå känner atrt jag blir tröttare av, men som jag skrev, inte ens orken till det finns.


Något måste göras!
 Har NI något förslag?

Ja, nu är det 2011.

Nyårsaftonen förflöt lugnt och trevligt, med goda vänner, lövbiffpaj, fruksallad med vitchokladmousse och trollporr.
:D

Nästa år ska vi avancera till att köpa oss ett Tp.


Annars då? Hur har julhelgen varit...?

Jodå, julafton firade jag med en timme hemma hos barnens farmor, sen åkte jag och jobbade.
Juldagen spenderades på jobbet, sen for vi hem till mina föräldrar och åt julmat, träffade tomten, fick en massa härliga paket och bara myste.

Tänk att vi fick en massagedyna, maken och jag. En sån man sätter i fåtöljen.
Åh, jag kan inte med ord beskriva hur skön den är för min värkande, trötta rygg.



Ha en fin start på 2011 nu, allihopa.
Det ska jag försöka ha iallafall.
Kram. ♥