Piratmamman

Jag har utsatt mig för testning nu.
Är gräsänka sen onsdagmorgon, till i morgon em, vilket innebär att jag är helt själv, utan support och stöd. ( Mor och far är i Grekland).

Och jag lever, än så länge.
Tog dock Sobril i natt nått tag, då hjärnspökena höll på att ta livet av mig, men det har gått över förväntan.


Ikväll har jag agerat cross. Ludde klär på sig crosskläder (täckjacka med luva, som liknar en hjälm), klättrar upp på min rygg och kickstartar igång mig, för att sedan sitta och "bööörna" som bara sjutton... :D
Det hela tog dock slut då han fick för sig att tanka crossen, med ett stort glas kallvatten!!

Var på återbesök hos läkaren idag.

6 veckor till med vila ordinerades, medicinen höjdes och även en remiss gick iväg.

Diagnosen har nu ändrats lite, från panikångest till utmattningsdepression med ångestsymtom.

Han ville även skriva ut någon form av sömnhjälpmedel, men jag tackade nej. Jag vill inte gå omkring på dagarna och vara groggy i hjärnan, då jag har tre barn som skall tas omhand om.
Då får jag hellre försöka förlita mig på att medicinerna gör att jag törs somna utan att vara rädd att inte vakna mer.

Detta blev ett utlämnande inlägg. Men, detta är tyvärr min vardag idag.

Nytagen bild på mig.

Man ser inte att jag är sjuk.
Jag önskar insidan kunde bli lika som utsidan...