Piratmamman

Jag vill bara säga, att jag har bland de finaste, goaste vänner man kan ha..

I love you!


Vad vore jag utan er?
Tack, för att ni finns, för att ni lyfter mig, för att ni förstår mig, för att ni orkar med mig.




Mitt hjärta är alldeles varmt av kärlek till er.

..är något som är en brist hos många, inklusiva, tyvärr, mig själv.


Därför blev jag så glad idag, då grannarna ville att vi skulle komma till deras sommarstuga ikväll, och fika.
Barnen saknade våra barn, och de leker ju så rackarns bra, så vi åkte dit.
Blev bjudna på kaffe med dopp, och barnen på popcorn och klubba.
Så mysigt, så lugnt, så trevligt och så...spontant.



Om bara mitt bröst kunde förstå ordet lugn också.
Det har nu dummat sig sen i lördags natt, det släpper inte riktigt.
Jag får nog bita i det sura och ringa ner på HC i morgon, törs ju inte vara utan övervakning mer än en eller ett par timmar, är så rackarns rädd att något ska hända då jag är själv med barnen.
Och jag känner mig alldeles matt och slut på ork oxå, för att inte säga att tålamodet är obefintligt.
Är nog bara rädd för vad jag ska få höra av dr, därför jag inte åker in..:(

Lev och njut, ni som kan.

Idag har det hänt massor.

En snabb summering kan låta ungefär såhär:

* in med mina glasögon och M´s mobil på lagning

* "social-tränade" barnen genom att ta en fika på Fyren, mitt i semestertider

* fyndade skor, örhängen och halsband till mamman

* utökade "sociala träningen" med att dra in hela familjen på Ombonat, där bl.a tryfflar från Åre Chokladfabrik och denna underbara skapelse fick följa med hem



* hämtade mina glasögon, hela familjen testade lite nya, och sen inhandlades ett nytt modem, då det gamla verkar fått sig en mindre stöt (åskfaan)

* käkade glass

* for ut till svärmor, där vi fick middag, gick på loppis och barnen åkte 4hjuling, många hundra varv

* åkte till M´s syster för att hämta våra barn (som åkte med farmor dit i hennes hästbuss), men det hela slutade i att två barn följde med farmor hem och sov, det tredje sov hos mormor och morfar, vi är 3 flytvästar rikare, 8 böcklingar mättare och helt i ohappa barnfria ikväll..


Som det kan bli.. :)

Sitter och ser soluppgången just nu.. Magiskt vacker.

Men varför sover jag inte...?


Jo, för att när jag kom hem, eller det började innan jag kom hem (skjutsade hem folk inatt som varit på återvändarfest) så böjrade jag känna mig "konstig", dvs matt i benen, yr, "pulsig", illamående och småstickningar i bröstet.. Känner mig lite "utanför min egen kropp", eller hur man ska beskriva det hela..

Om det är pga för stort kaffeintag under kvällen, sömnbehov (fast jag känner mig inte ett dugg trött) eller om det är hjärtat som spökar, har jag inte en aning om..
Vet bara att det är fruktansvärt obehagligt, och jag överväger att ringa 1177 snart, om det inte ger med sig.. (har tagit lite extra medicin, för att se om det släpper).

Sitter och skakar av adrenalinpåslag just nu, så sova är inte att tänka på, därav ett nattligt/morgonligt? blogginlägg utan substans, men det får mig att tänka på något annat just för tillfället iaf, istället för att sitta och räkna pulsslag..

Hoppas ni ALDRIG behöver ha problem med hjärtat.
Är så rädd för att somna varje kväll, av rädslan att inte vakna upp mer och se mina älskade små barn.
Jag misstänker att det är därför jag är nattuggla, av rädsla..



(  lånad från Google)

If I die before I wake,
I pray the Lord my soul to take.
If you miss me when I´m gone
just think that I´ve gone home.

I´m free and in no more pain,
and you will see me again.
Whenever you close your eyes and feel the sun in your face -
that´s just me, kissing your eyelids and giving you a warm embrace.

I´ll keep you in my mind and heart,
just know I loved you from the start.
Live your life as you were to die tomorrow
play, laugh, love, feel no sorrow.

Whenever troubles may come down your way,
hold your head high and sweap them away.
You can do everyting that you set your mind upon
I´ll stand behind and catch you if you fall down.

Try again, with the same spirit in mind,
I´m always one step behind.
I love you, more than yesterday and less than tomorrow
Remember the time we have here is borrowed.

/Ida 2011-07-17

Var emot andra som du själv vill bli behandlad.

Man får det man ger.


Det du ger, kommer du få tillbaka, tusenfallt...




Ja, kyss mig i brasan, så många "klokord" det finns.

Jag kan då säga, att de stämmer inte ett dugg.


Jag ställer upp alltför mycket, finns tillgänglig, ett samtal bort, ger av mig själv och min tid, hjälper, hämtar, skjutsar, ger fina komplimanger från hjärtat, försöker sprida min "godhet"..

Får jag något tillbaka..?
Skulle inte tro det, va!

Folk äter middagar, har vinkvällar, åker på roligheter, umgås och barn skrattar och leker.
Den där Ida, ja henne har man glömt bort. Avverkad och färdigutnyttjad.

Please, prove me wrong here..



Förlåt för alla ord, men jag är bara tvungen att vräka ur mig lite. Man duger, då någon är i nöd, sen i "goda tider" är man osynlig.
Javisst, jag är inte den bästa att höra av mig, men pga min jäkla sjukdom, så blir man isolerad, man tar sig inte för att ringa, fast man brinner för att umgås, man får bristande självkänsla och självförtroende och sluter sig.
Är rädd att jag kommer hamna som eremit på sluten avdelning inom ett år.

Fick ett brev hem idag.

Har ju under flera veckor tagit prover, som påvisar hög sänka, utan förklaring.
Man har kollat av njurar, lever, reumatism etc.
Idag kom info om att jag ska in på rygg och lungröntgen.

Undras just vad som är fel..

Vet då en sak, bra mår jag inte.