Piratmamman

Känner ni aldrig att ibland, då är livet inte värt att leva för..?

Då barnen jävlas med varandra mer än vanligt, då den man bor med knappt syns till, då vännerna aldrig hör av sig och man känner sig minst, ensammast, osynligast, oviktigast och totalt överkörd som människa..?

Idag har varit en sån dag.
Många tårar har rullat, mången näsduk gått åt, och jag känner hur krafterna i kroppen helt enkelt "o-finns".


Men, men får bita ihop, försöka se det som är bra (men vad?) och kämpa vidare.

Höstdepp? Nej.
Sjukdomssymtom? Ja.

Jag HATAR hypotyreos!!



Man blir som en jävla sköldpadda! Seg, tråkig, deppad. Tankarna finns där, men inget kommer ut av dem, handlingsviljan finns oxå, men man klarar inte av att göra verklighet av sina tankar. Man är som fånge i sin egen kropp. Det bubblar under ytan, men inget kommer fram.

http://www.skoldkortelforeningen.se/hypothyreos.html

Här ovan kan ni se en lista på alla symtom en sån som jag kan drabbas av, och jag luras inte om jag säger att jag har tre fjärdedelar av dem alla. Suck!

Ska ta tag i läkarbyte till veckan, så jag får komma till en som förstår sig på det hela.
Har även fått till för Holter-EKG, så nu ska jag kopplas upp 24 tim, så de kan se om det är hjärtat som spökar, eller om det har med medicineringen att göra.
Suck, igen.

Jaja, deprimerande inlägg.

Läs om ni orkar, själv går jag och drar nått gammalt över mig.

Kram. ♥