Piratmamman

Veckan har startat, igår med Kanelbullens dag, och idag med värk i kroppen, läkarsamtal och en massa hyss av barnen.

Igår kom min 6åring hem och grät. Han har fått en gogo-figur av sin "tjej"för ett tag sedan, som han vårdat mkt ömt och varsamt. Det är knappt vi föräldrar fått se den. Igår berättade han att han varit tvungen att ge bort den till en annan kille i hans klass.
-Var tvungen, frågade jag. Det kan väl inte stämma.
Jo, för om inte W gav honom denna figur, så skulle han inte få komma på pojkens kalas, nästa år!
Snacka om manipulering, egoism och framförhållning.

Jag och pappan blev såklart rosenrasande, det har tydligen varit samma historia bakom en massa kulor som försvunnit från W, och denna pojke bestämmer var W ska sitta i klassrummet osv, och säger W ifrån, så blir det bråk och tjafs. Våra barn är ju uppfostrade att vara snälla och medmänskliga, att dela med sig för dem är inga problem. Men att det ska gå till på detta viset, att man ska behöva ge bort sina finaste saker, för att få vara med i gemenskapen, det är käpprätt åt helvete fel. (ursäkta ordvalet)

Jag har idag pratat med fritidspersonalen, som ska ta upp med klassföreståndare och de ska samtala om det i klassen, att man ska ju faktiskt vara snälla emot varandra.


Har ni varit med om liknande situationer? Hur har ni löst dem?

Det känns som jag vill "mota Olle i grind" genom att upplysa om att det förekommer såna här dumheter i så små åldrar, och att ignorans av oss vuxna är det största misstaget vi kan begå.


Nu ska jag sätta mig och mysa med småpropparna, innan det är sängdags för dem, och mammatid för mig.