Piratmamman

Idag har jag jobbat och varit på en intressant föreläsning om anhöriga till svårt sjuka/dementa/handikappade.

Jag är anhörigstödjare och ska ha en bra kontakt med de anhöriga vi kommer i kontakt med och se dem, likväl som att vi ser den sjuka/handikappade, och dagens föreläsning gav verkligen exempel på skräckupplevelser inom detta ämne, samtidigt som vi fick höra på flera positiva upplevelser oxå.
Tänk att något som är så självklart för en del, som en så liten sak som att säga hej till en make/maka/dotter/son och bekräfta dem med ett leende, är så svårt för många att göra.
Det "hälsandet" och leendet kan göra deras dag, kanske även deras vecka.
Många gånger tragglar de på i det tysta, och ingen ser/hör/märker av dem.
Så ska det inte behöva vara!

De behöver stöd, uppmuntran, bekräftelse, kramar och ett förstående öra att bara få vräka ur sig all sin vanmakt, ångest, sorg, glädje till.



Tacos till middag blev det idag, längesedan vi åt det. Sen tittade vi på Boli och Talang.De stora barnen fick vara vakna och se med mig på det, men somnade på ryamattan strax före halv tio.

Jag ska oxå göra kväll strax. I morgon väntar jobb.

Fasen vad jag längtar till nästa helg! ♥