Sömnlös..
Alltså, jag borde verkligen sova, för länge sedan.
Ludde spökade ju natten som var, och risken finns att han gör det i natt oxå, så jag fattar inte varför jag inte lagt mig än. Jag är så trött så jag gått över på över-övertrött flera gånger.
Idag har varit en rätt bra dag, hade mysigt främmande vid fikat, en underbar svägerska som var barnvakt på förmiddagen, åt god middag och barnen har varit skapliga, mysiga, kramiga och tokiga hela dagen.
Men hjärnan går på högvarv, konstant. Tankarna snurrar runt allt som sker, det börjar tjorva ihop sig på kontoret nu. Vem är jag, då alla mina "symtom" är bortbehandlade? Och går de att få bort? Och varför han man inte misstänkt detta tidigare? Allt som jag har problem med sen innan, (handleden, ryggslutet, svällda ben, konstig mage, humördippar, isolering, lågt blodtryck, håravfall, övervikt, lågt blodtryck osv osv), tänk om de lindras nu, kanske rent av ger med sig...? Det vore ju drömmen.. :-D
Jag är uppspelt, exalterad, förhoppningsfull samtidigt som jag känner mig sorgsen, vilse och lite rädd.
Vem är det jag kommer möta i spegeln om ca ett år? Kommer jag vara densamma, eller nån helt ny människa?
Jag har ju flertalet av "symtomen" på listan, och jag vet ju inte vilka saker som är "symtom" och vilka saker som är jag, som hör till min personlighet.
Sånt är skrämmande, samtidigt som det är spännande.
Jag hoppas dock att jag ska fortsätta vara JAG; den omtänksamma, underfundiga, kluriga, roliga, ödmjuka, härliga, tokiga, kloka, djupa, fantastiska människa som jag faktiskt är. Att mina "braiga" egenskaper ska vara kvar, och de dåliga får gärna medicineras bort om det går..:-D
För jag vet att jag är omtyckt, kanske inte av alla, (vem är det?) och att jag har fina kvalitéer som folk uppskattar. Självinsikt saknar jag inte.
Är lite som en förpuppad larv just nu; vilken typ av fjäril kommer ut när den kläcks?
Känner mig inte hemma i min kropp heller, känns som om jag i mitt medvetande är en person och min kropp är en annan. Jag ÄR verkligen inte min kropp. Den är väldigt långt ifrån det jag som jag själv upplever inombords.
Åh, jösses vilket svammelsurium av djupigheter!! :-D
Sömnbrist?? Eller bara klokhet?
Sov på det ni.. ;-)
Kram! <3
Ludde spökade ju natten som var, och risken finns att han gör det i natt oxå, så jag fattar inte varför jag inte lagt mig än. Jag är så trött så jag gått över på över-övertrött flera gånger.
Idag har varit en rätt bra dag, hade mysigt främmande vid fikat, en underbar svägerska som var barnvakt på förmiddagen, åt god middag och barnen har varit skapliga, mysiga, kramiga och tokiga hela dagen.
Men hjärnan går på högvarv, konstant. Tankarna snurrar runt allt som sker, det börjar tjorva ihop sig på kontoret nu. Vem är jag, då alla mina "symtom" är bortbehandlade? Och går de att få bort? Och varför han man inte misstänkt detta tidigare? Allt som jag har problem med sen innan, (handleden, ryggslutet, svällda ben, konstig mage, humördippar, isolering, lågt blodtryck, håravfall, övervikt, lågt blodtryck osv osv), tänk om de lindras nu, kanske rent av ger med sig...? Det vore ju drömmen.. :-D
Jag är uppspelt, exalterad, förhoppningsfull samtidigt som jag känner mig sorgsen, vilse och lite rädd.
Vem är det jag kommer möta i spegeln om ca ett år? Kommer jag vara densamma, eller nån helt ny människa?
Jag har ju flertalet av "symtomen" på listan, och jag vet ju inte vilka saker som är "symtom" och vilka saker som är jag, som hör till min personlighet.
Sånt är skrämmande, samtidigt som det är spännande.
Jag hoppas dock att jag ska fortsätta vara JAG; den omtänksamma, underfundiga, kluriga, roliga, ödmjuka, härliga, tokiga, kloka, djupa, fantastiska människa som jag faktiskt är. Att mina "braiga" egenskaper ska vara kvar, och de dåliga får gärna medicineras bort om det går..:-D
För jag vet att jag är omtyckt, kanske inte av alla, (vem är det?) och att jag har fina kvalitéer som folk uppskattar. Självinsikt saknar jag inte.
Är lite som en förpuppad larv just nu; vilken typ av fjäril kommer ut när den kläcks?
Känner mig inte hemma i min kropp heller, känns som om jag i mitt medvetande är en person och min kropp är en annan. Jag ÄR verkligen inte min kropp. Den är väldigt långt ifrån det jag som jag själv upplever inombords.
Åh, jösses vilket svammelsurium av djupigheter!! :-D
Sömnbrist?? Eller bara klokhet?
Sov på det ni.. ;-)
Kram! <3
Kommentarer
Trackback
