Så kom den då..

.. den första snön.
Har en längre tid känt mig nere, låg, illa till mods och oroligt rastlös, men då snön kom, var det som att den lade sig som ett täcke över allt mitt gnäll. Ett snällt, varmt, luddigt täcke, som sakta men säkert smälter undan för var dag som går..
Ack den lycka som består..




Sitter å grubblar över familjeekonomin ikväll.. den ligger INTE på topp. Tandläkarräkning på flera tusen, bilar som har lagats och skall besiktigas, snart kommer julen (med stormsteg) och Melwin firar sin tredje födelsedag inom kort.
Men, det ska nog gå det oxå.. Allt brukar ordna sig, till slut.


En positiv sak dock, jag har världens bästa vänner omkring mig, och en underbar familj! Jag älskar dem alla!! Så, ikväll, i min ensamhet, tände jag ett ljus för er.. för att visa min tacksamhet, och för att minnas de som försvunnit.





Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet
men skulle jag försöka
så tror jag att det kom
"låt inte någon finnas till
som ingen tycker om"

Om människor är ringa och fattiga
-än sen
Bara de blir älskade
åtminstone av en...



Sentimentalt dravvel på låg nivå, är just vad förvirrade mamman lyckas åstadkomma en kväll som denna.
Ska tillägga att jag nyligen packade upp en kartong med doftljus så det är nog därför jag kan ses lite snurrigare än vanligt! :-D

Barnen älskar snön.. Jag köper tomtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0