Trasig.

Idag måste jag försöka skrapa ihop bitarna av mig själv, kan inte gå i denna dimma länge till.

Hur jag däremot ska lyckas, det vet jag inte än.
Är så glad att jag har mina fina barn med mig, som ger mig ork och hopp.
Goda, små varma kramar och oussar överöser de mig med, då jag sitter där och bara gråter.

Älsklingar!




Ska iväg och jobba ideellt ikväll, på Säcken. Hoppas det går bra.
Jag har ju huvudet och händerna sysselsatta då iallafall.


Kan inte förstå att du är borta.
Du fattas mig. ♥

Kommentarer
Postat av: Viktoria

Ja visst e de skönt att ha sina barn att krama om när de känns jobbigt svårt å hopplöst...

du ska se att dimman kommer att lätta men ibland kan det ta tid.... Hör av dig om du vill och corkar kram

2010-06-23 @ 23:16:09
URL: http://skrotis77.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0