Piratmamman

..till i morgon.

Så många människor kommer bryta ihop, som hittills hållt fasaden uppe.
Jag hör nog lite till en av dem, fastän jag har gråtit.

Det som smärtar mig, är förlusten. Saknaden.
Även att de mina närmaste i oändlig sorg, det gör mig tårögd bara av att tänka på.


Har märkt att jag många gånger gråter, då mina nära gråter, för att jag avskyr att se dem ha ont/lida/vara ledsna och jag inte kan hjälpa.


Hur som helst, det kommer bli en lång dag i morgon, med huvudvärk mot kvällen och en tomhet i kroppen som inte går att beskriva.

Du hade brått iväg, till din sista vila.
Din själ har nu fått somna, stilla, vid sin mila.
Ditt hjärta var så varmt och stort,
ditt skratt så glatt och ärligt.
Jag tackar dig för allt du gjort,
kommer att sakna dig alldeles förfärligt.

Tomheten och saknaden,
den får vi alla bära.
Det är vårt privilegium,
vi som stod dig nära.
Liksom stoltheten och lyckan,
av att ha känt en man som du.
Ingen kan någonsin,
ta din plats i våra hjärtan nu.

Sov så gott, kära morfar.
 


Morfar och mormor på sin 50-åriga bröllopsdag.
 


Usch... så tomt.
Blir stora solglasögon i morgon, det kan jag lova.