Piratmamman

..blandat med julskinkans och paketpapprets doft.. Då börjar det likna jul.

Sitter i soffan nu, hemkommen efter ett 12 timmars jobbpass, och har nyss tonat håret och pussat godnatt på barnen, som hade svårt att sova ikväll. De är väl förväntansfulla, de små trollen..

Ibland är livet bara så fruktansvärt orättvist. Tänk vad bra vi har det, man har inte rätt att klaga. Tänker lite på mitt palliativa (vård i livets slut) fall som jag nu spenderar merparten av min tid med.
Tänk att få domen "tre, max sex månader kvar".. Hur skulle du spendera dem?
Tänk dig sen, att allt du skulle vilja ha upplevt inte går, för att du blir akut blind?
Hur tar man sig igenom dem tankarna, till man kommer till acceptans inför det som sker?
Hur avslutar man..?

Man lär sig fruktansvärt mycket om männsikor genom att jobba med dem. Man ser dem, hör dem, känner dem och förstår dem så innerligt.. Man får agera ögon, händer, balans, förutseende, får assistera med allt som kan tänkas göras. Man får vara slagträ, bollplank, tröstefamn och ibland bara en tyst trygghet som sitter bredvid.
Man lär sig oxå ohyggligt mycket om sig själv. Man lär sig hantera förtvivlan, sorg, desperation, glädje, ilska, frustration och ångest.. Allt i en salig blandning.

Jag tror inte många kan förstå hur det är att vara med i en sån här "process", men jag önskar att de som kunde fick vara det. Inte för att jag önskar att fler folk skulle dö, utan för att man lär sig verkligen att uppskatta det man har, man lär sig se andra människor på djupet och möta dem, man läser av minsta tecken på personens tillstånd, hör andetag, ser färgförändringar, läser minspelet i ansiktet, ser smärttecknen, torkar tårarna och finns där..

Fast, vissa personer skulle nog inte klara av att se.. Se behovet och möta det utan krav. Se anhöriga i sorg och finnas för dem. Räcka till för alla och ändå stå stark, utan att för den delen ha stenhjärta..



"Slappna av och andas lugnt,
du är inte ensam.
Släpp din oro och dröm dig bort,
jag finns här vid din sida.

Håll min hand och släpp den ej,
jag finns här, just för dig.
Glöm smärtan, ångesten och rädslan
du kommer få det bra.

Det liv du levt, se på det med stolthet.
Var tacksam över det du har,
du lämnar mycket av dig kvar.

Du lämnar spår i var och en,
de kommer minnas.."

//20091223



Nu väntar paketen på sitt papper..
God jul, ni alla...<3